Just nu genomför vi förbättringar uppdateringar av denna denna webbplats och störningar kan därför förekomma.

Narkotikamissbruk bland unga

Även om siffrorna på nationell nivå för användning av narkotika och narkotiska preparat inte förändrats på något dramatiskt sätt så ser vi i delar av Sverige, framförallt i storstadsregionerna, hur bruket ökar och dessutom går ned i åldrarna, hur nätdrogerna tagit plats i ungdomskulturen och hur allt yngre personer utnyttjas som kurirer i den infrastruktur för langning och försäljning som alltmer hamnat i de kriminella närverkens händer. Samhällets motåtgärder är också alltför svaga. Ofta saknas pengar och resurser för ett riktigt effektivt arbete mot narkotika och droger.

Svensk narkotikapolitik

Sverige utmärker sig vid en internationell jämförelse för en restriktiv narkotika- och drogpolitik. Den restriktiva narkotikalagstiftningen kom som en motreaktion mot den tämligen liberala synen på droger som fanns under det ”experimentella” 60-talet. Då bedrevs till exempel på försök samhällelig utdelning av narkotika till missbrukare samtidigt som attityden mot bruket av hasch var tillåtande, på vissa skolor och ungdomsgårdar fanns ”flumrum” där haschdimmorna låg täta.

Den restriktiva politik som därefter följde och som fick ett tydligt folkligt stöd hade som syfte att begränsa bruket av narkotika. Här kan man med stöd av statistik säga att Sverige lyckats väl om man jämför med andra nationer. Bruket av många narkotiska preparat har varit och är fortfarande lägre i Sverige än i många andra länder runtom i världen.

Fortfarande är diskussionen om narkotikapolitiken väldigt polariserad. Somliga menar att en liberalisering av lagstiftningen skulle ge ett mer kontrollerbart flöde av narkotiska preparat och att en legalisering av exempelvis cannabis skulle vara positivt och även motiverat, exempelvis ur aspekten att en annan ”likvärdig” drog, alkohol, också är laglig. Men betydligt fler hävdar det motsatta. En ärlig diskussion om svensk narkotikapolitik måste också ge ett speciellt utrymme åt barn- och ungdomsperspektivet. Vi har nämligen idag en situation där missbruket, framförallt i många storstadsområden, både ökar och kryper ned i åldrarna.

Så många knarkar i din kommun

Narkotikahandelns infrastruktur

Globalt sett finns det idag en mycket penningstark narkotikalobby som på olika sätt verkar för en liberalisering och en uppmjukning av synen på bruket av narkotiska preparat. Cannabis har blivit canabusiness och givetvis ligger det i denna affärsverksamhets intresse att förändra attityder och värderingar kring bruket. Vidare finns det idag fler och allt aktivare kriminella nätverk som står för försäljningen. Försäljningen sker i ungdomarnas närmiljö, till och med ute på skolor. Ungdomar i åldern 13-14 år nyttjas som knarkkurirer för att sköta transporter och leveranser. Droghandeln har idag sin egen infrastruktur som till stor del byggts och upprätthålls av de kriminella nätverken och gängen (vilkas verksamhet gynnas av den svenska öppenheten, läs gärna tidigare blogginlägg).

Missbruket i sig blir också en inkörsport till brottslighet. Behovet av pengar ökar, ett sätt att skaffa dem är att börja langa. De som rekryterar ser det som ett plus om langaren är minderårig och därmed inte straffmyndig. Den minderårige kanske ersätts med pengar eller med droger.

Den hets och den press som finns i delar av ungdomskulturen att ha gott om pengar och de senaste modekläderna driver också denna utveckling. I stället för att arbeta och tjäna ärliga pengar väljer en del vad de ser som den enkla och snabba vägen till framgång. I vår verksamhet stöter vi ofta på dem, vi ser även hur unga tjejer i åldern 16 till 20 år säljer sex för att finansiera drogmissbruk och ordna ”snabba cash”.

En ond cirkel till ett liv i missbruk och brottslighet har därmed inletts.  

Kokain

Det görs återkommande undersökningar i Sverige av ungdomars drogvanor. CAN (Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning) har statistik som går tillbaka till 70-talet. Siffrorna på nationell nivå för hur många som någon gång testat narkotika har under lång tid legat stadigt runt 7 procent för högstadieungdomar och det dubbla för gymnasieungdomar. Men tittar man på vissa storstadsområden ser siffrorna helt annorlunda ut. Under de senaste åren kan man (framförallt i storstäderna) även se ett ökat bruk av kokain, ett bruk som dessutom gått ned i åldrarna.

Kokain är en mycket beroendeframkallande drog. Nyligen publicerade SVT en granskning av kokainets framfart bland svenska ungdomar. Här syns idag en mycket tydlig ökning av missbruket. 2011 utgjorde kokain drygt 5 procent av de positiva drogtesterna. 2018 var siffran drygt 21 procent. I SVT-artikeln säger Stewe Alm, polisens expert vid nationella operativa avdelningens underrättelseenhet, NOA:

– Vi ser resultaten som en viktig indikator på en ökad spridning av kokain i samhället.

Rättsmedicinalverket kan via resultatet från obduktioner se en tiofaldig ökning i förekomsten av kokain. 2011 kunde kokain påvisas vid 11 obduktioner, 2018 var siffran 104 obduktioner. Kokain som direkt dödsorsak har på några år gått från 0 fall till 20 fall.

Nätdroger

Drogmissbruket i Sverige idag omfattar huvudsakligen cannabis och marijuana, kokain, amfetamin och amfetaminbesläktade preparat (ex ecstacy), dopingpreparat, narkotikaklassade läkemedel samt ”internetdroger”. Många av de sistnämnda kan beställas på nätet och anländer i försändelser som bara i undantagsfall stoppas av tullen. Droger som säljs via internet har ökat kraftigt, de senaste åren har antalet dödsfall varit mer än 100 per år. Fentanyler och besläktade kemiska varianter, fentanylanaloger, är en typ av preparat som fått större utbredning. De ligger faktiskt bakom fler dödsfall än heroin.

Lagstiftningen kring nätdrogerna, som är syntetiska, kemiskt framställda preparat, har också svårt att hänga med. Att förbjuda preparat för preparat är en omöjlig väg att gå, nya droger skapas med hjälp av en liten ändring i den kemiska sammansättningen och lagstiftningen blir därmed ständigt inaktuell. Endast en familjeklassning av drogerna skulle hjälpa, men detta steg har lagstiftarna varit ovilliga att ta.

Tullen behöver mer resurser

Den svenska tullen är vårt skydd mot införsel av narkotika. En liknelse med människokroppen känns inte helt felaktig. Där huden är kroppens första och viktigaste skydd mot virus, bakterier och yttre påverkan är tullen samhällskroppens skydd mot införsel av narkotika och narkotikaliknande preparat, vilka på sikt utgör ett direkt hot mot hela samhället.

Tullen gör givetvis en viktig insats för att stoppa införseln. Nyligen stoppades i Helsingborg exempelvis en man som i sin bil hade 10 kilo heroin och 22 kilo kokain, ett av de största beslagen någonsin. Tullverket har också gjort samordnade nationella insatser mot inflödet av narkotiska preparat via postförsändelser. Under hösten 2015 fyrdubblades bemanningen av ett antal av de större svenska postterminalerna. Detta ledde till att mer än 2000 beslag kunde göras jämfört med en normal månads 500 beslag. Detta visar tydligt att underbemanningen hos Tullverket är ett stort problem. Mängder av droger upptäcks aldrig. Här skulle mer pengar behöva skjutas till.

Vad kan du som förälder göra?

Är du förälder vet du mycket om både glädje och oro. Barnen är livets största lycka, går det barnen illa kan det bli livets största sorg.

Många föräldrar upplever tonårstiden som den allra jobbigaste tiden i relationen med barnen. Plötsligt tycks tryggheten i hemmet, föräldrarnas omsorg, alla de gamla rutinerna inte längre lika betydelsefulla. Barnet söker sig utåt, hittar nya kamrater, skaffar sig nya intressen och vanor. Tonårstiden är en tid av identitetssökande och identitetsskapande. Allt är en naturlig utveckling, men perioden kan vara rejält konfliktfylld när tonåringen kräver mer frihet än vad föräldrarna är beredda att ge. I de allra flesta fall slutar frigörelseprocessen lyckligt, tonåringen kommer ut på andra sidan som en mer vuxen person. Men för vissa blir perioden dessvärre en svår påfrestning med ett begynnande bruk av narkotika som ibland eskalerar till ett kvalificerat missbruk. Just här återfinns förälderns kanske allra största oro – vad händer om mitt barn börjar använda narkotika? Kommer jag att upptäcka det? Kommer jag att kunna göra nåt åt det?

Vad kan man göra som orolig förälder? Nyckelordet här är kunskap. Sök på webben, här finns mycket värdefull kunskap att ta del av. Skaffa kunskap på annat håll. Låna och läs böcker. Prata med andra föräldrar. Det finns också stödföreningar som kan hjälpa om barnet redan hamnat i ett missbruk. Du hittar en liten länksamling till bra resurser i slutet av detta blogginlägg.

Varningstecken

Om du som vårdnadshavare skaffar dig kunskap om narkotika och narkotiska preparat kommer du att lära dig om de olika huvudtyperna och hur de påverkar oss. Det finns centralstimulerande preparat (ex kokain, amfetamin och många ”nätdroger”), opiater (ex morfin och heroin), hallucinogener (ex LSD och ecstacy), cannabisprodukter (ex hasch och marijuana).

Det finns varningstecken som kan avslöja att ditt barn börjat testa droger. Cannabisbruk ger ofta röda ögon, trötthet, utvidgade pupiller och svängningar i humöret. Tyngre droger verkar ofta dämpande på hungerkänslor och orsakar viktnedgång. Droger som ger hallucinationer orsakar också ”krypningar” i kroppen, vilket kan medföra att personen plötsligt rycker till eller till och med gör sig själv illa.

Allmänna förändringar att ge akt på i samband med missbruk kan vara ökad aggressivitet, nya kompisar, sämre hygien, ökat skolk, ny klädstil, uppkäftighet, passivitet, nya fritidsintressen och plötsligt intresse för nya livsfilosofier, hyperaktivitet, upprymdhet och rastlöshet. Bruket eller missbruket skapar dessutom ett ökat behov av kontanter, vilket man som förälder bör vara observant på.

Det skadar inte heller att skärpa blicken inför sådant som tobaksrester, rullpapper, avrivna pappersbitar, små påsar eller kuvert, hemmagjorda pipor och annat som är förknippat med bruket.

Misstänker du ett missbruk är det ofta bäst att ta upp det på en gång i stället för att bara låta misstankarna gro, ofta blir det då bara svårare att alls ta upp det. Men de tecken du kanske uppfattar behöver inte peka på ett missbruk, en del av tecknen hänger också samman med den naturliga frigörelseprocessen. Men ju fler tecken, desto större är risken.

Vi kan hjälpa

Som privatspanare får vi regelbundet uppdrag där föräldrar ber oss kartlägga ungdomars förehavanden. Det finns en misstanke, men ett tvivel kvarstår. Vår spaning leder ofta till att misstankarna bekräftas.

Vi vill också gärna tipsa om en del hjälpmedel som numera är tillgängliga för att bekräfta ett pågående kokainmissbruk. Ett exempel är Cocain Detection Wipes, en slags våtservett som kan påvisa minimala förekomster av kokain. Servetten blåfärgas när den kommer i kontakt med en yta där spår av kokain finns.

Att vända sig till polisen för att få hjälp med utredning av narkotikabrott (innehav eller leverans, exempelvis utnyttjande av minderåriga som kurirer) ger sällan det resultat man förväntar sig. Polisens resurser räcker sällan till. Många av dessa brott anses som alltför obetydliga (i värdehänseende) för att utredas.

För många är bruket av kokain eller annat preparat bara ett bruk, som varar under en period. Men vi är olika som individer, vi har olika bakgrunder, olika sociala nätverk, olika sårbarheter, olika möjligheter att medvetet styra våra liv. För vissa blir bruket snabbt till ett missbruk som efterhand dessutom söker sig mot starkare droger. USA är ett skräckexempel på hur det kan gå, här dör runt 70 000 personer varje år av överdoser. President Trump har kallat situationen ett nationellt nödläge. En liknande situation rådde i Filippinerna där president Duterte valde sitt eget, kanske väl hårdföra, krig mot narkotikan. I Sverige är knappt 1 000 dödsfall per år relaterade till narkotikamissbruk. Sverige är inte tillnärmelsevis i en liknande situation som USA och Filippinerna. Men Sverige bör inte ta ett enda ytterligare steg i den riktningen. Vi bör agera innan problemet vuxit sig större. Det behövs stödjande och kunniga föräldrar som verkligen vågar ta sitt föräldraansvar, men det krävs också betydligt bättre bevakning av gränserna samt en samhällelig insats mot den infrastruktur för narkotikahandeln som de kriminella nätverken byggt upp.